“My head´s under water but I´m breathing fine”

Tänk smart, tänk stort, tänk utanför boxen, tänk på vad andra ska tycka, tänk på någon annan än dig själv, tänk inte alls, tänk om… Tänk om inte om hade varit… Jag ger upp. Jag slutar tänka överhuvud taget och lyssnar till mitt hjärta istället och ska jag rådfråga någon så är det magen. Min magkänsla brukar jag kunna lita på och när den har haft mindre rätt (jag vägrar se det som fel, kalla det omväg istället) så brukar det finnas en mening med det också om än det kan dröja innan meningen blir tydlig.

Musik har en stor plats i mitt liv. Glädje, sorg, pepp, tröst, hopp, uppgivenhet, inspiration, minnen och så vidare. Jag skulle utan större ansträngning kunna göra “Här är mitt liv” som en lista på Spotify eller liknande och det skulle bli stor variation på musikstil och artister, det är en sak som är säkert. Allt från stora hits till sånt som man kan undra var det kom ifrån från första början och en hel del av musiken är gjort innan jag ens var född.

Senaste tiden har har låten “All of me” med John Legend spelats flitigt på verkligen ALLA radiostationer som min bilradio kan ta in, inklusive dansk och tysk radio… Det är en vacker kärlekslåt och en fin video som gjorts men det är en enda strof som min hjärna nynnar på nästan dygnet runt.

“my head´s under water but I´m breathing fine”

Något av det värsta jag vet är att ha huvudet under vatten på riktigt och så har det varit sedan jag var barn. När filmen “Titanic” gick på bio för många år sedan sedan drunknade jag så många gånger att mina kompisar som satt på varsin sida om mig, flera gånger fick säga till mig att andas under tiden som båten förliste på bioduken. Och ändå så har jag kommit på varför jag inte kan släppa denna strof… Det handlar inte om det fysika vattnet utan för mig har låten kommit under en period i mitt liv när det är mycket som sker och händer, både i mitt liv men också med människor runt omkring mig. I detta uppkopplade tidevarv som vi lever i har jag dessutom kommit till insikt med att jag får veta mycket mer än vad jag faktiskt VILL veta men också hur viktigt det är att jag väljer hur jag ska förhålla mig till all denna information av varierande värde, för mig. På samma gång som människor runt om kring mig “inte har tid” till någonting alls längre verkar det som. Klart vi har tid! 24 timmar om dygnet allihopa – men det är hur vi förhåller oss till tiden och vad vi väljer att göra med den som är skillnaden på huruvida vi upplever tidsbrist eller inte.

Så vad har det med vattnet att göra? Jo, tidigare idag satt jag i över en halvtimme i en bubbelpool på ett badpalats i södra Danmark. Jag var här med familjen för några år sedan och då var en ingen höjdarupplevelse att vara i badhuset. Jag upplevde mest stress, skrik och tjat på barn runt omkring mig, familjer som inte hade den där drömsemestern som reklamen vill ge sken av och jag lät mig dras in i omgivningens kaos utan större insikt om att det var mig det handlade om. Min bristande kunskap och insikt om hur jag själv fungerar gjorde att detta kunde ske. Att kunna sitta i en bubbelpool och vara avslappnad och koppla av var en utopi. Idag, i samma pool men med ett par års erfarenhet av övning och väl valda verktyg som funkar för mig, kom jag på mig själv att vara just avkopplad och avslappnad. Jag bara flöt omkring och njöt nära nog en timme (ja för det bubblar i 10 minuter, avstängt i 10 minuter, bubblar i 10 minuter osv) och det var minst tre omgångar bubbel innan mina barn kom och sa att de ville gå till stugan för att äta lunch. Omgivningen var sig ganska lik med stök, tjafs och familjer som var mer eller mindre sams men det var inne i mig den stora skillnaden hade hänt. Leendet på mina läppar när jag insåg detta och skrattet som for över mina läppar bjuder jag mina medbadare på, några log till och med tillbaka.

Det är nog mitt inre lugn som är den stora skillnaden och det är samma lugn som gör att jag tycker det är en fantastisk blandning att kunna röra mig mer eller mindre gränslöst mellan familj, företag, hobbies, ideella uppdrag, bisyssla, hemmet, vänner och så vidare. Visst, jag kan i trötta stunder tycka att det är svårt att hålla näsan över vattenytan men trots det tillåter mig inte att ätas upp av “allt det där” runt omkring mig som faktiskt är mitt liv. När jag tar ett kliv tillbaka och ser mig själv på lite håll och lite från ovan är jag faktiskt nöjd med vad jag ser, men tro inte för ett ögonblick att jag nöjer mig! Att vara nöjd och nöja sig är inte samma sak men jag tycker överlag att den jakt och stress på vad det nu är vi jagar, inte på långa vägar uppmanar och uppmuntrar oss att vara just nöjda med oss själva, det vi har eller det vi gjort.

Så här är jag nu, en kväll i oktober 2014, i en stuga i södra Danmark och känner mig otroligt nöjd. Nöjd med att ha kunnat sitta i en bubbelpool en lång stund och bara vara och som faktiskt hjälpte mig hitta tillbaka till en del av bubblet inom mig. Det är ju så gött att leva och det går så bra att andas, även när huvudet är under vattnet… ett tag… sen måste man upp till ytan och andas in ny luft…

Andas in… Andas ut… upprepa…

“my head´s under water but I´m breathing fine” ❤

Kom ihåg att du är den viktigaste personen i ditt liv och om inte du tar hand om dig, vem ska då göra det?